Katten i Trizonia...

Efter ett besök hos Port-Police blev vi hela 1,8 € fattigare. Mer kostade inte att besöka denna pärla som Navpaktos är. Som vanligt finns det många tappade sugar i staden i form av halvbyggda hus, stängda affärer men även ett övergivet hotell mitt i stan. Annars måste man säga att stan i högsta grad lever. Efter att ha bunkrat lite mat och andra förnödenheter tog jag en sväng till stans fiskaffär. En stor butik men ovanligt mycket att välja på. Normal brukar man kunna köpa en massa småfisk och en och annan bläckfisk. Men här sålde dom både lax, tonfisk och svärdfisk. Och det jag sökte, färska jätteräkor. Kan nog bli en bra lunch….
Vi åt frukost på båten i hamn och märkte att det ganska fort blåste upp. Det var lugnt där vi låg men flaggan på borgen i hamninloppet stod rakt ut. Kändes som att det var tid att gå. Ankaret låg mitt i det trånga inloppet så några misstag hade vi inte råd med. Om något hände skulle vi driva rakt mot piren. Men… Det gick bra även denna gång. En väloljad besättning i dubbel bemärkelse.
När vi kom ut hade vi 11-13 m/sek i nosen så det blev till att kryssa. En härlig segling med revade segel. Efter några slag tröttnade vi så vi beslöt oss för att gå in till Trizonia, där vi varit innan för bad och lunch. Väl i hamn droppade vi ankaret och backade till vid den sjunkna ketchen. Elias vill snorkla och filma med GoPro-kameran.
Vi fick nu besked om att Maja inte kommer gå igenom Korintkanalen. Man hade varnat för hårda vindar så man styrde istället kosan mot Vahti på Methanahalvön. Tråkigt, då vi planerat att ses.
Det blev lunch men vi låg inte bra. Vi hade sidvind som fortfarande låg på ca 12 m/sek och ankaret draggade så det blev en riktig snabblunch. Tog då beslut om att lägga oss långsides på piren istället för att få lite lä. Det blev lättare sagt än gjort. Båten har ju höga fribord som blir till ett stort segel och man driver ganska lätt iväg. Så med lite assistans från en engelsman, bosatt på Bali kom vi tillslut på plats. Engelsmannens stora träskuta låg utanför piren och jag lovade hjälpa honom att komma in bakom piren när vinden lagt sig något. Han låg inte bra med vågorna som slog i sidan på båten men det gick inte att flytta nu. Han fick lägga alla fendrar han hade för att rädda situationen. Kul att snacka med människor man möter. En go kille med sarong och 2 kvinnor och en italiensk man som resesällskap. Dom var ute i tre månader och hade inte varit i hamn på 5 veckor. Legat i vikar hela tiden….
Efter att ha slappat på båten några timmar blev det dags för middag. Den jobbigaste hittills…
Vi har precis beställt och har fått in vårt vin när jag ser en gubbe ta sats och med ett vristskott sparka på en sittande katt. Som naturligtvis flyger iväg med ett vrål. Hans tanke var nog att sparka den i havet. Jag blev helt galen när jag såg detta. Gubben bara flinade åt mig när jag skällde på honom. Det gjorde mig ännu argare. Han satte sig nu vid bordet bakom och fortsatte flina. Jag var nu så arg att jag, om inte hans kompis stoppat mig, kastat i gubben i hamnen. Gubben slutade flina efter hans kompis snackat honom tillrätta men stämningen i restaurangen kom helt av sig. Mitt hjärta slog så det gjorde ont och hade ingen större aptit. Kan bli helt galen av att se någon plåga något annat liv och jag är tacksam att gubbens kompis lugnade situationen. Hade annars utan tvekan tagit ett par dar i buren på en grekisk polisstation för att få hämnas på gubbfan.
Det blev tillslut en trevlig middag och gubbens kompis kom sen över och bad om ursäkt och förklarade att hans kompis hade grava psykiska problem som skulle förklara hans beteende. Kan bara hoppas på att gubben kryar på sig och inte beter sig såhär framöver och att katten inte kom till någon större skada.