Ekincik igen...

Framme i hamnen så kom det ett par gubbar och hjälpte oss med att lägga till. Eller rättare sagt ville dom boka bord till oss samtidigt som dom erbjöd plats på flodtursbåten som skulle upp i Dalyandeltat nästa dag, hellre än att ta emot tamparna.
Vi var rätt slitna så vi sa att vi bara ville gå och äta och själv kolla ställen.
Det var ca 500 meter att gå och vägen gick genom en liten dunge. En dunge som visade sig vara ett populärt utflyktsmål eller liknande för turkar. Förmodligen för dom som inte har det alldeles för bra ställt. Stora familjer med massor av madrasser på marken och umgicks. Annette som har luktsinnet i behåll meddelade att det luktade för jäkligt. Dock verkade alla ha trevligt och dom kollade intressant på oss när vi gick genom ”lägret”.
Kom till slut fram till en restaurang som verkade ok och maten visade sig vara helt ok.
I marinans kafé eller vad man nu skall kalla det satt ett stort gäng ryssar och rökte vattepipa och sjöng ryska melankoliska sånger till vi somnade i sittbrunnen….

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-