En tuff start på födelsedagen....

När vi väl kollat runt på marknadsgatorna i byn så var vi rätt nöjda med att gå ombord igen. Planen nu var att gå dom 35 NM till Ad Chalong för kommande födelsedagsfirande. Strömmen hade nu vänt så vi fick god fart söderut. Loggen visade 6 knop och navigatorn visade 7,5. I alla fall ett tag. Efter tre timmar visade logg 6 och navigatorn 4,5. Märkligt land.
Väl i viken där vi skulle lägga blev vi klart stressade över alla båtar. Massor med båtar på antingen vid boj eller för ankare. Dessutom hade solen gått ner så det var lite svårt att orientera sig. 3 meter som max i viken gjorde inte saken lättare. Det var ”mellanvatten” nu och om några timmar skulle det vara mer vatten i viken. Vi droppade ankaret där det kändes bra men efter en stund gol en thailändare på oss att det förmodligen inte skulle funka vi låg för tätt. Krångel om båten svingade för vinden eller om det nu är strömmen. Vi la om och thailändaren var nöjd. Mat hämtades från land och vi hade det riktigt bra i viken. Trötta efter dagens strapatser inser vi att det är snorvarmt så vi beslutade att köra AC i någon timme för att kyla ner båten. Sen var det dags att krypa till kojs. Somnade ganska fort då det var svalt och skönt i hytten.
Då hände det. Det small till. Ett metalliskt ljud som gjorde att man var på däck på 2 sekunder. Bakom oss ser jag till min förvåning en stor svart fiske- eller dykbåt. Rakt mot våra dävertar. Därav det otäcka ljudet. Försökte trycka bort båten då jag insåg att vi svingat runt och kommit för nära båten. Men den satt stenhårt fast. Det regnade, åskade och hade börjat blåsa upp. Såg att båtens boj låg kilad under våra skrov och tight mot babords skrov. Annette kom upp och vi försökte reda ut vad som hänt och vad som skulle göras. Efter ett tag inser vi att vi inte kommer loss från varandra. Tamparna går under båten och förmodligen runt rodret. Hur kan detta ens ha hänt. Jag försökte dra fram oss med ankaret och på så sätt lätta på trycket men det som hände var att ankaret lossnade och nu trycktes vi ännu hårdare mot båten. Det blev nu en muskelkamp att hålla skroven ifrån oss. Annette petade in fendrar där det behövdes och vi försökte säkra upp så gott det gick. Dessutom var det kolsvart.
Kom nu på den lysande idén att vi skulle ringa personal från hamnen, fanns ingen. Sjöräddningen, fanns ingen. 911, fanns ingen som kunde engelska. Vad fan gör vi nu????
Vi rotade och slet och till slut kom vi på att lossa båtens tampar till bojen och lägga en tamp till vår båt. Då måste vi samtidigt köra framåt då vi inte hade ankare i. Vi lossade och då fastnade en tamp i babords motor vilken då nödstoppar. Detta gör i sin tur att vi inte kan droppa ankaret så det kräver kraft från babord motor. Nu är det jobbigt.
Fick dyka ner i det kolsvarta vattnet och trassla ur tampen från propellern medan Annette med stor kraft fick hålla den andra båten från oss.
Väl uppe igen inser vi att det inte hjälper att köra fram. Båtens tamp sitter fast i vårt roder. Nytt dyk och på något sätt fick vi loss tampen runt rodret. Nu hängde båten i vår båt. Nu skulle ”bara” Annette från den andra båtens däck dra till sig bojens linor och göra fast dom igen. Blev grymt stolt när hon drog båten som säkert vägde 15 ton framåt för att sen göra fast. Alla svettiga timmar på Breeze kom till nytta.
Det blev en stunds glädje när vi insåg att vi är fria men helt utpumpade. En rätt minnesvärd början på Annettes 50-års dag. Gick till kojs igen 4.00 men kunde inte direkt koppla av…..
Tänkte bland annat på hur bra båtägare har det i Sverige med Sjöräddningssällskapet och medlemsservice,

Det blev en bild på monstret så här på lite avstånd dagen efter….

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-