Mer moppe.....

Färden fortsatte söderut och vi skulle nu köra längs sydkusten. Det gick väl bra sålänge vi håll oss på asfalt.
Jag har några få regler i livet som hjälpt mig många gånger och som jag gärna delar med mig.
Nr 1: Byt aldrig kö. Visst är det väl så att om man står i en kö som för tillfället har häng upp sig blir man väldigt motiverad av att byta till den kö som just nu går fortast. Gör aldrig det. Vid alltför många tillfällen har man stått där med lång näsa när helt plötslig kön du lämnade bara matar på. I den kö du nu står i är det helt stilla. Antingen är det någon som inte vägt gurkorna så nu får kassören springa och väga dom eller så har kassaremsan tagit slut eller trasslat.
Nr 2: Håll dig till asfaltvägar. Det finns såklart en anledning att man skall hålla sig på dessa. Det är en tydlig fingervisning om att det är körbart, jämt, markerat och i princip ofarligt. Grus- och skogsvägar skall man använda i yttersta nödfall alternativt om man av någon anledning vill besöka naturen.
Den samlade meningen var dock att vi skulle köra av asfaltvägen ner på en rullgrus/makadamväg i brant lutning. Nu slutade det förvisso väl och vi fick en upplevelse när vi väl kom fram till den öde viken. Fantastiskt läge där tiden stod stilla….
Tid för selfies.