Back to base.....

Det blev plötsligt eftermiddag och det var dags att åka tillbaka till basen. Som jag skrivit många gånger så är det för mig ångestladdat att på sista fredagen inse att det är över för denna gång och det är bara att packa ihop och resa hem. Vi fick koll på att macken av någon skum anledning skulle stänga kl 16 så vi fick vara på plats senast 15:30 annars hann vi inte tanka. Så vår smarta plan var att gå in till macken redan vid 14-15 och sedan gå ut igen för att ta några sista dopp. Dom där man tar med sig i vinter, du vet.
Sagt och gjort. Vi tuffade in så vi landade vid macken strax efter 14 och hoppades att proceduren tankning skulle gå fort. När vi kom fram inser vi att mackkillen är på vift. Dom är ju grymt noga med att hjälpa till med tilläggning och hur och var man skall lägga till så det var lite märkligt att macken var tom. Det låg dock en norsk katamaran på samma kaj så dom kunde väl ta vara tampar så vi kunde lägga till. Men ack nej. Ende mannen ombord var en norrman som verkade kommit med bussen i morse. Han bara stirrade på oss med tom blick. Som en norsk skidåkare som just brutit staven. Han reagerade inte förrän jag väckte honom ur dvalan. Motvilligt masade han sig ner på kajen och tog emot tamparna. Det blåst ganska rejält så det var skönt att få hjälp från land. Det visade sig att skepparen ombord på norskkattan var en trevlig snubbe som kände halva handbollsystad. Dom skulle vara ute i tre månader och utforska ”alla” karibiska öarna i vinter. Lite avundsjuk letade jag upp mackkillen som hade varit på kontoret och fått betalt för dieseln för kunden före oss.
Efter tankning blev jag också hänvisad till kontoret några hundra meter bort för att betala. När jag kommer ut därifrån är Moana borta från Macken. Ok ett myteri sista dan, kul.
Men det visade sig att Navigares gäng hade helt sonika tagit båt och besättning och lagt till på båtens plats i marinan. Och vi som skulle ut en vända till. Tog ett snack med Navigare men det var lättare sagt än gjort att gå ut igen. Har man kommit till macken så är chartern slut resonerade man. Det var en varm dag så det var lite svettigt att hänga ombord men det gick. Vi hade ju AC´n på max.
Sista middagen tillsammans blev på marinans restaurang.